Digitalt konstliv

Anna lorentzson art and design.

Konstliv

Mitt konstnärskap började på allvar för 25 år sedan då fick jag äntligen gå på konstskola och stångas med liksinnade. Det var utan tvekan de lyckligaste åren i mitt liv. Att få skapa fritt utan samhällets hårda krav på prestation.

 

Efter konstskolan började jag måla och ställa ut men kraven på att skapa något hållbart fick mig att vilja göra något annat. och helt ärligt det var ingen som gillade mitt måleri. En konstklubb sa till och med rakt ut "Gör aldrig en sådan här utställning igen".

 

 

Nåja det finns ju alltid vägar att gå så konsten fick stå i bakgrunden ett tag medan jag återhämtade mig och gjorde annat. Men så småningom kommer alltid viljan att skapa tillbaks. Tränger sig på i livet. Jag ängnade mig åt att vara frilans medan jag funderade på mitt konstnärskap.

 

Det har varit en lång väg att gå.Jag ser tillbaks och framåt.Läser och förbereder mig på nästa fas i livet.

 

 

Vägen ligger öppen arbetet fortsätter.

Börjar få in mina skriv program på den nya datorn.

Det var en sorgligt grå morgon. Kaffekoppen till höger lämnade ett stilla moln av ånga. Himlen var låg över trädtopparna. Att skriva den här morgonen kändes som att vandra i midjehögt vatten. Segt och orörligt.

 

Texten flyter sällan som man vill. Men somliga dagar rör sig inget. Gläntan i skogen är vacker men det är ingen där. Vinden är stilla och inte ett löv skapar något. Det är tomt och ingen är hemma.

 

Gårdagens kväll hade inte heller gett något mer än en huvudvärk som naturligtvis som vanligt inte kommer att avta förrän halva dagen har gått. Vinet hade övergått till konjak och cigarrer. Konversationen hade blivit mer fientlig tills den till slut blev likgiltig och osammanhängande. Inget viktigt blev sagt och huvudvärken kunde lika väl bero på det osagda som spriten.

 

I vilket fall som helst var det inte den bästa av morgnar. Inget blev skrivet och blicken vandrade till fönstret och det tråkiga vädret utanför.

Pin It