Digitalt konstliv

Anna lorentzson art and design.

Konstliv

Mitt konstnärskap började på allvar för 25 år sedan då fick jag äntligen gå på konstskola och stångas med liksinnade. Det var utan tvekan de lyckligaste åren i mitt liv. Att få skapa fritt utan samhällets hårda krav på prestation.

 

Efter konstskolan började jag måla och ställa ut men kraven på att skapa något hållbart fick mig att vilja göra något annat. och helt ärligt det var ingen som gillade mitt måleri. En konstklubb sa till och med rakt ut "Gör aldrig en sådan här utställning igen".

 

 

Nåja det finns ju alltid vägar att gå så konsten fick stå i bakgrunden ett tag medan jag återhämtade mig och gjorde annat. Men så småningom kommer alltid viljan att skapa tillbaks. Tränger sig på i livet. Jag ängnade mig åt att vara frilans medan jag funderade på mitt konstnärskap.

 

Det har varit en lång väg att gå.Jag ser tillbaks och framåt.Läser och förbereder mig på nästa fas i livet.

 

 

Vägen ligger öppen arbetet fortsätter.

Hamnen

 

I den lilla hamnen fanns intet. Läckande båtar och urdruckna människor. En stark doft av tång, tjära och nubbe. Hamnen hade undgått semester turismens upprustning och flashiga båtar. Tiden stod stilla här och inte mycket hade hänt de senaste trettio åren. Fiskehudderna lutade sig mot varandra för att klara att stå upprätta i ett allt mer accelererande förfall och den en gång vackra stenlagda kajen var nu ifylld med okänslig betong där bara stenläggningen syntes här och där. En rostig ställning som en gång varit en maskin för att sjösätta båtar tornade rostig och förvriden upp sig över hamnen som ett monument över en en gång aktiv och framgångsrik tid. Det hade uppenbart en gång funnits ett aktivt fiske men nu låg trasiga garn i högar med smutsiga bojar inklämda som död fisk ibland trasslet. Två äldre män sitter på en bänk i tystnad. Deras blickar ser ut över hamnen från ögon som ligger långt in i ansikten som sett mycket vind, vatten och starka drycker. Dom sitter stilla med kroppar som värker. Inte mycket händer när tiden har stannat.

En korv eller hela internet.

lkorv

Jag har till slut blivit tvungen att stänga ner min sociala media. Så nu får jag kommunicera genom min blogg i stället. Ingen facebook, twitter eller instagram. Det blir svårt för jag gillar verkligen att kommentera aktuella händelser. Men allting har sin tid och så länge jag sitter i ett politiskt parti får jag hålla mig lugn.

Men  info om nya projekt och allting annat jag gör får gå genom mitt företag i stället. Allting jag gör är ju digitalt så det kommer att passa bra.

Jag skall äta min korv i lugn och ro. Läsa en bok i stället och göra mentala inlägg utanför nätet.

Till slut lite Pride.

Till slut blev det lite Pride i Second life. Ett fullständigt haveri på mitt internet har gjort det nästan omöjligt att logga in.

Men nu blev det en liten stund och musiken är bara så djäla bra. Får hoppas att det blir fiber nästa år så jag kan vara med mycket mer. Brukar vara en höjdpunkt på året i SL.

Katten

 

Jag sätter mig i skuggan. Trädgården badar i sol och och katten hade gått och lagt sig i den svalaste delen av växthuset. En kall gin och tonic hade suttit bra men klockan är bara 11 och det känns för tidigt även för en dag som denna. Sommar och sol är en längtan när snön faller utanför och man har glömt hur det är när värmen gör allt arbete i solen otänkbart.

 

Katten tittar upp med ett sömnigt öga. Hon ligger platt i sin stol och en tass hänger lojt ner antagligen för det är svalare så eller är det en markering på hur varmt det är. Hon är bra på att visa vad hon tycker på ett passiv aggressivt sätt. När hon har kollat var jag är vänder hon på sig och somnar om. Hon väntar på kvällen som är svalare och gör det lämpligt att gå på upptäcktsfärd bland buskar och snår.

 

Jag tar en bild på henne när hon sover. Vill inte gå för nära och väcka henne när hon sover så gott. Hon sover för det mesta gott och det förvånar mig alltid när hon har lyckats ta över hela min säng. Hon ligger mitt i. Som det anstår en vacker dam och jag har i sömnen flyttat mig ut på en kant där jag balanserar medan ers Majestät lugnt sover vidare helt oberörd. Det är inte mycket jag bestämmer. Katten har för länge sedan genomskådat alla mina försök att ta kommandot och gör oftast bara en min av milt överseende när jag patetiskt försöker ta kontrollen över mitt liv. Hon vet att hon är den som bestämmer och jag är hennes lydiga tjänare.

 

Det har som tur är börjat blåsa upp nu. Värmen viker något för den sköna brisen. Tror det börjar bli dags för lunch. Känner för kaffe och smörgås. Katten sover lugnt vidare. Hon vet att när hon är redo för något gott så är det bara att jama lite så kommer jag med godsaker och lite kel. Vad skulle jag annars vara bra för?

Digitalt konstliv feed

Följ digitalt .