Digitalt konstliv

Anna Lorentzson art and design

På web sajten

Slutet

Tystnaden var total. En tystnad betald med krut, blod och sönderslitet kött. Inga fåglar hördes eller skrik från plågade män som det var så gott om bara för några timmar sedan. Inga smällar. Inga kommandon. Bara tystnad.

 

Jag kunde höra ett dovt dunkande från mitt hjärta som stilla pumpade ut mitt blod i den fruktsamma mörka myllan. Den sög i sig mitt liv lika snabbt som den sög i sig regnet som kom för några dagar sedan. Då trodde jag mitt liv skulle vara länge. Jag skulle klara mig på något sätt ur helvetet för unga män. Nu förstod jag hur fel jag hade haft medan kylan trängde upp i min kropp från den jordiga dödsbädden.

 

Precis vid sidan om mig ligger en ung man som jag inte har ett namn eller ansikte på. Det har inte han heller längre. Någonting har lyckats bränna bort det mesta av det utom käken som ju egentligen inte borde sitta kvar. Jag undrar om han också trodde han skulle klara sig?. Till och med när han hoppade upp ur sitt hål för att springa och skrika mot en motståndare så mycket starkare än vad någon berättat för honom. Trodde han fortfarande på livet när något brände upp hans ansikte?. Gick det snabbt eller hade han tid att tänka? Som jag.

 

Jag har inte ont men jag orkar inte tänka på dem där hemma. Då känner jag smärtan av att lämna. Att aldrig ses igen. Av någon anledning blir jag mest ledsen när jag tänker på min hund. Aldrig mer en viftande svans när jag går upp för vägen. Kommer gud straffa mig för att jag älskar min hund mer än dom som skall vara mig så kära. Kan jag bli straffad när jag redan har genomlevt det här. Kanske detta är nåd, att inte känna smärta.

 

Mina tårar rinner ner för mina kinder och blandar sig med mitt blod. Jag tror dom är saltare än regnet. Men dom känns ärliga. Ärlig i döden, kanske inte i livet. Tror inte jag har varit en ond människa. Min ålder gör att jag aldrig riktigt haft tid att göra några stora fel men kanske. Jag lämnade min fästmö för krig. Jag trodde jag gjorde rätt. Men nu måste hennes liv ta en annan bana medan mitt stannar här. Jag försöker se hennes ansikte men jag kan inte. Det skjuts undan av en lång skär tunga och en viftande svans. Det börjar bli kallt. Jag önskar han var här. Hans värmande päls hade jag behövt nu. Hans sällskap och tröst.

 

Mörkret kommer och det enda jag kan se är en viftande svans. Jag kan inte låta bli att le. Vilket sätt att lämna det här livet.

The story

Den här texten skrev jag på konstskolan. Projektet var att göra en skulptur modell. Jag tänkte mig ett gigantiskt hästhuvud 25 meter högt. Jag gjorde en 30 cm modell och en 1.20 meters modell men tyckte det behövdes mer av en illustration. Det blev den här texten som jag fortfarande tycker om.


The story

Sprutans kalla plasthölje brände på hennes stelfrusna fingrar. Kylan trängde ner genom den gigantiska stålstrukturen som höjde sig långt ovanför henne. Tonnvis med bearbetad metall som vindlade högt däruppe, bland de vita nålsticken av stjärnor. Tyngden av tusen bultar och slipade svetsfogar, fick hennes kropp att darra i den svinkalla natten.

 

Hon bet ihop käkarna hårt när hon koncentrerade sig på att hålla den lilla lågan stilla under skeden med de vita kristallerna. I det matta Ijuset kunde hon se Vera-Två helt nära, med slutna ögon och svetten lackande på pannan.   Hon släckte snabbt tändaren när en bil sakta rullade förbi. Strålkastarna gav liv när ljus och skugga jagade omkring i den ofantliga besten.

 

 

Hennes hand var stadig när nålen letade sig in i hennes kropp. Smärtan spände hennes ryggmuskler och hon stirrade upp i natten medan hennes blod pulserade in i plasten. Och medan hon tryckte i sig vätskan kunde hon se att den nedre delen av stålskulpturen bildade en brunn, där hon befann sig längst ner på botten.

 

Sedan, när hon sjönk ihop på marken och hennes nervsystem sakta kollapsade för drogen. Viskade hon till det svarta, där ovanför henne.  

- Finns det något hopp för oss?  

Medan värmen spreds inom henne kunde hon höra hur vinden lekte, ekande mellan stålsegmenten. Kanande ner genom mörkret. Det svarta odjuret hade gett henne sitt svar och strax innan hon slöt sina ögon kunde hon höra ett stilla.  

- Nej.


 

Om mig

På sajten

Anna

På den här websajten hittar du min blog Digitalt konsliv där kan du läsa om vad jag gör.

Konst projekt, digitala projekt och hackology.

 

Jag började jobba med den traditionella konsten men efter konstskolan gjorde jag några tappra försök att ställa ut mitt måleri. Kritiken var sval så eftersom jag har en bakgrund som programmerare och hårdvaru byggare har jag allt mer börjat använda mig av den nya teknikens möjligheter och de sociala ideér som säger att allt kan hackas. Livet och konsten. Datorer, nätverk och servrar kan användas för att skapa ny och oförutsägbar konst när man introducerar matematik och AI i skapelse processen.

 

Mitt nya projekt som jag har ägnat de senaste 10 åren till att utforska är virtuell verklighet. Headsets och hypergrid jumping. Att skapa och leva i något annat. För mig finns inte längre online tid och offline tid. Jag lever helt bland servrarna som kör mina världar och den verklighet som alla tror är den riktiga. Det är allt samma. Jag känner samma värld här som där.

Ljus test

Jag började som fotograf kanske kommer jag att sluta som sådan också? Men antagligen digital.

 

Måleriet har varit en del av mitt liv under lång tid. Även om det alltid är en omöjlighet. Att måla är något som i mellanåt ger mig glädje och ibland bara är en belastning. Färgen vill inte, kan inte hamna där den skall. Det känns alltid som kampen fortsätter.

 

Jag har målat i många år och går fortfarande ut i ateljen ibland. Måleriet förändras genom åren. En del av mina gamla tavlor har dykt upp på kvalitets auktioner i Sverige. Men bildvärlden förändras.

Breadcrumbs

@ twitter

Cyberserenity

Foto bloggen

Fotografi

The work of painter, photographer and digital artist Anna Lorentzson.

Språk Languages

My webcam

webcam

Cyberserenitys blog

Cyberserenityś blog

2worlds2go website about virtual worlds, VR and creating AI.
  • Easter once more in SL

    Once more have a happy one. I be online going to celebrate.

  • Grid jump to Tranquility Welcome

    After finishing work on the servers and got them going again. Hypergrid up by the way. I had to do a jump.

    Today it is Tranquility Welcome. Never been to this grid before. Found stuff i wanted but don´t know what currency to use. That is annoying.

    But all in all a nice visit.

  • Once more partying in Second life.

    Long time since i where out partying in Second life. But i had really a good time and i where up way to late as the Dj just keept on playing. Second life is still fun. But i have to move again as more and more islands disapper. Well yesterday where all about fun.

On Google +

Instagram

Annas feed

Feed Entries